Ibland blir jag så...

Ibland blir jag så arg. Vet inte varför jag bara kokar Som en uppretad varg. Trött på skvaller och de som snokar. Du hålla blodsockerfall! Sa nån och jag sa: "Det som sa det, Han har det." Jag flyttar upp i en tall Och sitter och tittar på skogen Som en tv. Men jag lugnar mig nog. När jag fått nog av all skog Och får sova en stund, för jag har inte Fått sova en blund. Nej. Ibland blir jag så rädd. Vet inte varför, men hjärtat det dunkar när Jag är oförberedd Och inte fattar hur saker funkar. Lej bli fanta, sej! Sa nån och jag sa: "Hellre det än ingen." En hand att hålla i Kan kännas som värsta räddningen. Och all rädsla försvann När du tog min hand. Allt ordnar ju sig, Så känns det med dig. Ibland blir jag så glad. Vet inte varför, men jag bara skrattar. Kan vara en liten dum grej Som bara du Och jag fattar. Alltså, hur gammal är du? Alltså, hur gammal är du? Sa nån och såg Lite sträng ut. Tvåhundrasjuttiosju Sa jag och då gick den stränge ut. Man kan väl få va Lite sprallig och glad Emellanåt. Det bestämmer vi i denna låt.