Ikaros

När jag tänker tillbaka på min barndom Ser jag skräckbilder tydligast av allt. Ja, de gånger de skränte eller slog mig Är de minnen som hårdast sitter fast. För som barn tar man kärleken för given, Allting annat är mot ens natur. I den stund man tar steget ut i livet Är man bara ett till givet djur. Ändå står snart de vuxna där och pekar Ut den riktning de tycker man ska ta. Alla drömmar de själva har förvägrats vill de Förverkliga genom sina barn. Är man lydig belönas man och hyllas, Revolterar man misstemman allt. Ingen älskar ett barn som inte lyckas, Ingen älskar ett barn som är stankt. Men vem besitter förmågan att veta Vad som ryms i en ny individ? Och vem kan säga till någon annan hur lyckan Ser ut? Vem kan säga vad någon annan vill Bli? Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån, Låt dina växter få leva där de trivs. Lås inte in dina plantor i ett drivhus, Låt dem få slippa ett onaturligt liv. Låt den du älskar få pröva sina vingar, En dag så flyger din älskade rätt. Vill du bli respekterad av din avbild Får du visa din avbild respekt.